Uppdaterat...........

  2009

09-09-09 Länkarna.

09-07-18 Nu änligen kan jag uppdatera lite. Jag har haft data ploblem. 

Bilder på kolonin...

 

09-05-26 Ny bilder på förstasidan.

09-05-26 Klippsidan.

09-04-27 Kolloni sidan.  

09-0 4-10  Ny sida Kollonilotten !

09-04-10 Klipplisidan.

09-03-24 Klippsidan.

09-03-21 Färgen, Bildgallerirt

09-01-25 Stamtavlor

09-01-18 Ny loga + Färgen    

09-01-13 Små ändringar

09-01-11 Små ändringar

08-12-13 Bildgalleriet + förstasidan.

               

      

 

     

 

 

 

 

 

  

Hejsan!!

Kul att just du tittar in här hos oss. 

 

 

 

 

 

 

 

                                                                           

Jag som skriver på denna hemsidan heter Erica Andersson och bor i Skövde med mina hundar.

Jag har hållt på med hundar sedan jag var ca 10 år. Innan det var jag livrädd för hundar hur jag nu kunnde vara det, det vet jag ej.

Men hur som helst........

 

Det började med att jag var dag-matte till två Golden Retriever.  Ida som jag tyckte så mycket om.  Vicky var en lungn och pålitlig dam. Det var både kvällar helger som det blev många promenader med dessa hundar. Jag fick inte gå ut med båda två utan en i taget. Men en dag tog jag hundarna och gick för att möte matte, sen den dagen gick jag ut med båda.

 

Efter några år flyttade hundarna och matte, det var ju inget roligt. Men då bestämde jag mig för att skaffa mig en egen golden, när jag var 18 år.

Från en fatastisk uppfödare som heter Annika Andersson. 

 

Det är mycket jag har att Tacka för, under dom åren som dag-matte då jag lärde mig mycket om vad det innebar att ha hund. 

 

Jag fick tolv fantastiska år tillsammans med mina Goldentjejer.

 

Innan jag skaffade denna underbara hundras av Lagotto Romagnolo.

 

Jag lärde känna rasen genom en god vän i mitt bostadsområde. Jag blev alldeles tagen av denna underbara lila varelse hon skaffat sig.

Men valpen tyckte inte om mig. Det tog säkert två månader innan, Bernardo som han heter, tyckte att jag inte var något att ha.

Han tittade inte ens på mig när vi träffades. Lite långsamt i början men sen har det bara varit kärlek hela tiden.

 

Så här elva år senare kan jag inte säga annat än det är fortfarande kärlek på hög nivå, han har en speciel plats hos mig och mina hunar, säreskilt hos min Tezzlan dom har varit bästisar sen hon kom hem.

 

 

 

<